En av de mest fascinerande paradoxerna inom psykologin är sinnets oförmåga att medvetet sluta tänka på ett visst ämne. Detta fenomen har många av oss upplevt, speciellt när vi har försökt bli av med oönskade, påträngande eller obehagliga tankar. Ju mer vi anstränger oss för att inte tänka på något, desto mer tenderar det att stanna kvar i våra sinnen. Men varför är det så?
Tankesuppression innebär att man aktivt försöker att inte tänka på något specifikt. Ett klassiskt exempel är när någon säger "Tänk inte på en rosa elefant" – plötsligt är allt man kan tänka på just en rosa elefant. Denna paradox uppstår på grund av hur vår hjärna fungerar. När vi försöker förtränga en tanke, blir vår medvetenhet om den tanken ännu starkare. Det är som om hjärnan ständigt kontrollerar om vi fortfarande tänker på det vi försöker undvika, vilket ironiskt nog gör att tanken stannar kvar.
Forskning inom detta område har visat att tankesuppression kan leda till en ökad frekvens av de oönskade tankarna, snarare än att eliminera dem. Ett bättre sätt att hantera oönskade tankar är att acceptera deras närvaro utan att försöka kämpa mot dem. Mindfulness och acceptansbaserade strategier, där man observerar tankarna utan att döma eller reagera på dem, har visat sig vara mer effektiva. Genom att tillåta tankarna att komma och gå utan motstånd minskar deras makt över oss.
Så nästa gång du upplever en oönskad tanke, försök att inte kämpa emot den. Låt den finnas där, och fokusera istället på något annat som engagerar dig. Genom att inte ge tanken mer uppmärksamhet än nödvändigt, kommer den så småningom att förlora sin styrka.
Om du upplever stora problem med påträngande eller negativa tankar kan det vara hjälpsamt att söka psykologisk behandling. En terapeut kan hjälpa dig att utveckla strategier för att bättre hantera dina tankar och förbättra ditt mående.
För mer intressant läsning, se följande referenser:
Abramowitz, J. S., Tolin, D. F., & Street, G. P. (2001). Paradoxical effects of thought suppression: A meta-analysis of controlled studies. Clinical Psychology Review, 21(5), 683–703. https://doi.org/10.1016/S0272-7358(00)00057-X
Purdon, C. (1999). Thought suppression and psychopathology. Behaviour Research and Therapy, 37, 1029–1054. https://doi.org/10.1016/S0005-7967(98)00200-9
Yapan, S., Türkçapar, M. H., & Boysan, M. (2022). Rumination, automatic thoughts, dysfunctional attitudes, and thought suppression as transdiagnostic factors in depression and anxiety. Current Psychology, 41(9), 5896–5912. https://doi.org/10.1007/s12144-020-01086-4
Comments